Blåbär

Blåbäret/Blåbärsbladet

Med picknick-korg på armen flydde min mamma, bror och jag en gång undan högsommarhettan och in i skogen. Vi vadade genom blåbärsriset. Under de vajande talltopparna lekte ljuset tafatt med skuggan och fick blåbärsbladen att fladdra som ljusgröna lågor i björnmossan. Jag var så förtrollad av bladens lyster att det tog tid innan jag fick syn på bären under dem, att de redan var runda och blå som timmen mellan skymning och midnatt. Vi glömde allt vi hade i korgen och åt bara bär. Fortfarande kan jag inte tänka mig en renare sötma. Det är minnet av den jag smider blåbärssmyckena av.